Denna stilrena dressare från DW dokumenterades härom veckan. Ägaren var mycket nöjd och berättade att den bars varje dag.
Av de klockmärken jag hör folk prata om (då menar jag inte klocknerdar) är Daniel Wellington bland det mest återkommande. För många är det början på klockintresset. Håll med om att den ljusa tavlan och index är en perfekt kombo.
Idén om en tom och ändlös rymd fyller många av oss med en känsla av oro och obehag. Men rymden är långt ifrån tom, utan fylld med meteorer, norrsken, stjärnor, månar och svarta hål. De riktigt fantasifulla, eller hängivna Arkiv X-älskare, kanske till och med drömmer om utomjordligt liv, ufon och rymdskepp.
Vissa människor, som Jurij Gagarin, Alan Shepard, Neil Armstrong, Valentina Tereshkova och Buzz Aldrin, är så lockade av den yttre rymden att de dedikerar sina liv till ett enda ändamål – resor utanför vår atmosfär.
Den första människan i rymden var den sovjetiske kosmonauten Jurij Gagarin. I sviterna av kalla kriget tävlade supermakterna Sovjetunionen och USA om vem som skulle bli den första nationen att nå rymden. Sovjet gick vinnande ur loppet när Gagarin kretsade ett varv runt jorden i rymdkapseln Vostok den 12 april 1961. Turen, som tog 1 timme och 29 minuter gjorde Gagarin världsberömd över en natt och han användes otaliga gånger i sovjetisk propaganda. I april tidigare i år auktionerade Catawiki ut ett fotografi från 1962, då Gagarin ses skriva autografer till brittiska arbetare i Manchester.
Men det tog inte lång tid innan USA hann ikapp – cirka en månad efter att Gagarin kretsat ett varv runt jorden blev Alan B. Shepard den första amerikanen att göra samma resa.
Den 21 juli år 1969 nådde kapplöpningen nya höjder då de amerikanska astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin landade på månen. Medan Armstrong klättrade ner för farkostens stege sa han en av samtidens mest kända fraser någonsin:
“That’s one small step for a man, one giant leap for mankind.”
Inspelningarna från den ikoniska rymdfärden Apollo 11 har förtrollat människor under nästan ett halvt sekel.
I egenskap av att vara ett av universums (vad vi vet…) största auktionshus dyker föremål du aldrig skulle drömma om då och då upp på Catawiki. Där kan du alltid hitta massor historiska och spännande föremål.
Har du själv något du vill sälja? Det har aldrig varit enklare.
Förra helgen var en viktig sådan för det brittiska auktionshuset RM Sothebys. I samband med den årliga “Monterey Car Week”, en vecka dedikerad åt klassiska bilar höll huset en uppmärksammad auktion i Monterey, Kalifornien. Auktionen drog in fantastiska 158 miljoner dollar och är en av RM Sothebys bästa hittills.
Rekord-bilen i fråga, en Ferrari 250 GTO från år 1962 stod för nästan en tredjedel av två dagars-auktionens totala försäljningssumma – Ferrarin såldes för otroliga 48 (!) miljoner dollar. Ferrari 250 GTO har beskrivits som klassiska bil-samlares heliga graal och lockade besökare från 37 olika länder.
Den värdefulla bilden såldes på mycket kort tid. De tre mest hängivna budgivarna bjöd samtliga över telefon, och innan 10 minuter passerat var affären avgjord.
Ferrarin från år 1962 med chassinummer 3413 GT slog det förra världsrekordet med över 10 miljoner dollar och blev alltså förra veckan den dyraste bilden att någonsin säljas på auktion.
Men Ferrarin var inte den enda anledningen till auktionens framgång och dess besökare från hela världen. Bland bilarna uppe till försäljning fanns också en Aston Martin DP215 Grand Touring Competition Prototype från år 1963, Efter en minst sagt livfull budgivning klubbades bilen för nästan 21,5 miljoner dollar, vilket också är ett rekord: bilen är numera den mest värdefulla brittiska bilen någonsin att säljas på auktion. Bilen kördes av racerförarna Phil Hill och Lucien Bianch i Le Mans-tävlingen år 1963 och var vid den tidpunkten världens snabbaste fordon med 300 km/h.
LITTLE LIFFNER x EVELINA KROON
Allas vårt favorithus Bukowskis presenterar i år samarbetet LITTLE LIFFNER x EVELINA KROON med premiär under modeveckan. Under märkets första säsong på Stockholm Fashion Week visar Little Liffner sin vårkollektion tillsammans med konstnären Evelina Kroon.
Bukowskis ställer till med visuell modefest för våra sinnen när Kroons djärvt färgsatta signaturränder överrumplar visningslokalen. Hennes konst väcker tankar kring vem som egentligen har rätt att ta över ett utrymme och hur den direkta omgivningen påverkar människan. Konstnärens tejpkreationer väcker inte bara frågor kring individualism och kollektivism, utan verkar även som spännande bakgrund för Little Liffners vintagerefererande och soligt varma vårkollektion.
Little Liffner är ett stockholmsbaserat företag grundat av Paulina Liffner von Sydow år 2012. Kollektionen för SS19 är titulerad Going Places och drar sin inspiration från amerikanska semesterorter, eskapism och Palm Springs ljusa interiörer. Väskorna speglar 1950-talets smakfulla stil med 1980-talets kaxiga attityd.
Samarbetet mellan de båda kreatörerna har varit givande och inspirerande, säger Paulina Liffner, men även naturligt och enkelt “…det känns som vi bara tycker samma, vilket är otroligt härligt”
Utställningen är ett resultat av ett tätt, parallellt arbete där färgsättning och komposition och arbetet med väskkollektionen har skett i nära samtal, vilket resulterat i att processerna färgat av sig på varandra.
Kollektionen Going Places är fylld med nyheter. Liffner fortsätter “Vi tar ut de kreativa svängarna lite och introducerar organiska former och skulpturala element men på ett minimalistiskt sätt som känns Little Liffner. Som alltid ligger mycket vintageinspiration bakom och den här säsongen syns det extra mycket i paletten som är väldigt retro med mycket brunt”
Evelina Kroon kommenterar även hon samarbetet, “Ni kommer få se Paulinas kollektion tillsammans med mina verk i en oväntad, färgglad och lekfull men stilig installation som verkligen tar för sig”
Kroon har haft ansvar för utställningsutrymmet och konsten som hänger där vilket har skapat en scen för väskorna att visas på.
Besökare har även möjlighet att köpa Evelina Kroons verk. Kroon kommenterar sin konst, “Jag älskar tejp, samlar på tejp och gör egen tejp varför det fallit sig naturligt för mig att arbeta med tejp som enda material och begränsning. Till den här utställningen har jag tagit fram ett 40-tal helt unika och numrerade verk bestående av intuitivt uppbyggda tejpmönster. Det är den största serien jag gjort hittills och jag har inte bestämt hur stor den ska bli”
Läs mer om utställningen här!
STOCKHOLMS AUKTIONSVERK x INGELA KLEMETZ FARAGO
Igår gick även Retrospective, ett samarbete mellan Stockholms Auktionsverk och stjärnstylisten Ingela Klemetz Farago av stapeln. Detta är tredje modeshowen Stockholms Auktionsverk anordnat sedan debuthösten 2016, och visningarna har inte bara resulterat i hyllande rubriker internationellt utan även i modeauktionen Fashion!.
I år får showen en futuristisk udd när visningsskeppet styrs av Ingela Klemetz Farago med plagg från stora modehus som bland annat Dior, Chanel, Balenciaga, Saint Laurent, Gucci, Hermès, Céline, Prada och Valentino skapade från år 1970 till idag.
”Jag är mycket inspirerad över den här utmaningen eftersom jag har varit en vintagefreak så länge jag kan minnas”, säger Ingela Klemetz Farago.
”Att blanda plagg och accessoarer från olika tidsepoker har alltid varit själva grunden i mode för mig. Med den här visningen vill jag skapa en look som är klassiskt elegant med en råare, litet futuristisk edge som passar till musikkonceptet som vi kan kalla för fransk cyberelegans”, fortsätter hon.
Och visst bjöd visningen på rå cyberelegans. Ingela Klemetz Farago lyckades med konststycket att skapa en uppdaterad visning med forna säsongers avlagda plagg. Resultatet blir en punkig 80-tals mormor som kombinerat sina damiga kjolar, klänningar, kappor och kostymer med kontrasterande material som päls, strass, metall, lädersjaletter och färgklickar i neon. Looken rundas av med vackra silkesscarfs och lyxiga väskor i läder. Kort sagt – en visning med riv i.
Video: Bon.se
Stockholms Auktionsverk anordnade sin första modeauktion år 2009 och har sedan dess varit bland de främsta på den svenska marknaden för vintagemode. Under åren har auktionen växt, till att senast omfatta över 900 nummer. Oftast kommer de högkvalitativa föremålen från senare säsonger, men flera historiska höjdpunkter brukar också dyka upp.
”Visningarna under Stockholms modevecka har varit fantastiskt spännande och effektiva redskap för oss för att kommunicera vår auktion till en bredare målgrupp”, säger Beata af Donner, modespecialist vid Stockholms Auktionsverk och grundare av auktionen Fashion!.
”Vi är stolta och glada för att konstatera att intresset fortsätter att växa stadigt för vintagemode i allmänhet och för vår auktion i synnerhet”, tillägger af Donner. ”Fler och fler upptäcker hur otroligt mycket mode de kan få för sina pengar när de handlar på auktion. Självklart bidrar den ökade medvetenheten om hållbarhet också till det växande intresset. Vintagemode har ju alltid helt och hållet handlat om hållbarhet”.
Auktionen Fashion! vid Stockholms Auktionsverk går av stapeln 8 oktober, var redo med era digitala auktionsspadar.
Affordable Art Fair är konstmässan för alla! För sjunde året i rad välkomnas besökarna till en rolig, inspirerande och trevlig konstvärld för alla som befinner sig, eller bor i Stockholm. Ett 60-tal nationella och internationella gallerier från hela världen har med sig ett brett urval av konstverk, alla prismärkta under 60 000 SEK.
Affordable Art Fair håller till på Nacka Strandsmässan och mellan 11-14 oktober slås portarna upp till årets största konstevent. Fram tills dess kommer Stockholms-teamet gästblogga här på Barnebys och ge er en inblick i arbetet som leder fram till mässan, liveuppdatera under mässdagarna samt tipsa om vad man absolut inte få missa på plats!
Vill ni säkra er plats redan nu? Klicka HÄR!
Vi hörs snart igen! // Bernice & Sylvia
Följ oss på Instagram HÄR
Följ oss på Facebook HÄR
Ett knep för att skapa en hemtrevlig känsla till hösten är att addera textilier, inte minst till golven: där är kelimmattan ett utmärkt alternativ.
Kelim är dels benämningen för en speciell vävteknik härstammad från mellanöstern samt namnet på själva mattan. Några av de tidigaste kända exemplaren av kelim dateras till 1000 f.Kr, men kelimtraditionen kan enligt forskning vara betydligt äldre än så.
Mattorna har traditionellt gjorts i länder tillhörande det forna Osmanska riket, men andra spår leder till Mongoliet. Bland orientaliska mattor är kelim inte bara den vanligaste sorten utan även en av de mest uppskattade. Inte konstigt då de vackra, handvävda mattorna är fulla av detaljer, klara färger och intrikata mönster.
Kelimmattor kan göra underverk för vilket hem som helst, vare sig du väljer en klarare, multifärgad matta eller istället väljer en lite mer nedtonad och diskret. Valet är ditt och beror på vilket uttryck du är ute efter.
I många kelimmattor är rött den mest framträdande färgen, vilket bidrar till en varm och mjuk atmosfär. Geometriska mönster som ofta kan uppfattas som skarpa tonas ner och vägs upp med varma, klara färger.
Om du är en av dem som föredrar en svalare färgskala kan istället blåa eller gröna toner passa fint. Den här mattan är gjord helt i ull i Armenien mellan år 1850-1899 – ett utmärkt exempel på hantverkets fokus på mönster.
En av höstens stora trender färgmässigt är jordnära, nötiga toner. Den här slätväven är daterad till det tidiga 1900-talets Iran och tillhör undergruppen Senneh. Senneh är ansedd som en av de allra mest högkvalitativa mattorna som finns och just det här gula blommönstret skulle muntra upp vilket rum som helst.
Kelimmattor gör sig dessutom bra oberoende av storlek, så även om du inte har plats med en stor matta kan kelim göra mycket för helhetsintrycket. Trånga utrymmen som korridorer, hallar eller trapphus kan upplevas som längre och bredare med en långsmal matta som markering. Eller varför inte placera en matta i trappan? Just den här mattan vävdes i Uzbekistan runt år 1910.
Om geometriska mönster inte faller dig i smaken – välj blommönstrat. Blommiga mönster erbjuder både värme och lekfullhet såväl som en klassisk look. Den här mattan är vävd helt i ull och kommer från Azerbaijan.
Har du något att sälja via Catawiki? Ta reda på hur du går tillväga här.
Sensommarsolen flödar in genom fönsterspröjsarna och kastar sina reflexer över Liselotte Watkins nya målningar på det övre planet. Stämningen är glad men stressad. Hur ska allt få plats? Ett antal glödande målningar av Sigrid Hjertén placeras omsorgsfullt sida vid sida med Watkins ömsom strama och ömsom lekfulla dukar. Barnebys besöker CFHILL för ett samtal med Liselotte Watkins, Thomas Lundgren, Michael Storåkers och Michael Elmenbeck.
– Jag hämtar mycket ur Sigrid Hjerténs mod och sätt att tackla sin omgivning. Hur hon återger den med en helt egen färgskala och säkerhet. En förhöjd känsla av vardag och relationer, säger Liselotte Watkins, medan hon byter tillbaka de verk hon just flyttat på.
Mer om Sigrid Hjertén hittar du här.
Idén till utställningen var enkel. För en tid sedan sände SVT en serie, där nu verksamma konstnärer fick välja en konstnär ur historien att reflektera kring. För Watkins, som dedikerat sitt liv åt konsten och modevärlden, precis som Hjertén, blev valet självklart.
– Att få förverkliga den här idén kändes oemotståndligt. Jag tror aldrig att det hänt tidigare. Folk i konstvärlden har sådan enorm respekt för Hjertén att det nästan anses hädiskt att sammanföra henne med en samtida konstnär. Där tror jag man gör Hjertén en björntjänst. Hennes konst, precis som Liselotte Watkins, handlar om tidlösa och mänskliga saker. Jag är säker på att de hade haft mycket att prata om, om de hade träffats. Liselotte Watkins verk tar måleriet på ett allvar som berör, säger Michael Storåkers, medgrundare av CFHILL.
En trappa ner, i den stora salen, är Tomas Lundgrens utställning redan installerad. Här är stämningen helt en annan. Mer sakral. De svartvita målningarna är både återhållna och krävande och förvandlar den största salen till ett kyrkorum.
Rooseum- och Beckers-belönade Tomas Lundgren ställer ut helt nya verk. Med sina oljemålningar återskapar han fotografier från förra sekelskiftet. Som barn höll Tomas Lundgren alltid en blyertspenna i handen och tekniken att bemästra gråskalor till fulländning överförde han som vuxen konststuderande till sitt eget speciella måleri. Effekten är både fotografisk och förvillande.
– Det finns något arkeologiskt över både motiven och hur jag bygger upp målningarna. Processen kretsar kring återskapandet och målningarna formas under lång tid och av små valörskiftningar. Titanvitt och Elfenbenssvart är de färger jag använder, som jag blandar till gråskalor.
Den största målningen mäter två gånger tre meter och personen på bilden, en ung kvinna, är målad i naturlig storlek. Fotografiet som varit utgångspunkten, är ett privat foto som tillhört sekelskifteskonstnären Alfonse Mucha och kvinnan är hans egen dotter Jaroslava.
– Hans besatthet av att tänja det svartvita måleriet till något som inte verkar möjligt fullständigt knockar mig. Hur kan konst vara på samma gång så traditionellt – olja på duk – och så samtida med så många lager? Vår ambition på CFHILL är att bjuda samlare och konstälskare på något de aldrig sett tidigare. Både konstnärskapen och kombinationerna i vårt utställningsprogram, säger Michael Elmenbeck, en av de tre grundarna av CFHILL.
Utställningen pågår till och med den 15 september och mer information kan hittas via CFHILL. Här hittar du information om Tomas Lundgren – Forever Someone Else och här hittar du Liselotte Watkins & Sigrid Hjertén.
Madeleine Pyk föddes år 1934 i Stockholm och växte upp på Södermalm med utsikt över Slussen. Här brukade hon sitta och titta ut över utsikten utanför fönstret. Där fanns stadsbilden med Katarinahissen, människorna och vattnet. Somrarna spenderades med familjen ute på Skägga på Värmdö utanför Stockholm med djur, natur och lek. Redan här har vi nämnt två av de platser som legat till grund för Madeleines konstnärskap.
Djur, natur, vatten, fåglar och gamla byggnader som fanns i Madeleine Pyks barndoms omgivningar började forma den fantasivärld som återspeglas i konstnärens verk. Idag är platserna, objekten och varelserna – både de reella liksom de som endast existerar i hennes huvud – förebilder i hennes konst och bidrar till ett berättande, poetiskt måleri. Hennes fantasifulla och färgstarka verk utmärker Pyk som naivist med ett unikt sinne för kolorism.
“Jag har alltid varit elva år och fortfarande leker jag att jag lever” – Madeleine Pyk i Skånska Dagbladet, 12 april 2017
Naivism som konststil bygger på ett betraktande av världen genom ett barns ögon trots konstnärens utbildning och skolning. Och Madeleine Pyk är just en utbildad konstnär som målar i en stil som uppfattas som barnslig och fantasifull men Madeleine själv vill inte kalla sina verk naiva utan beskriver dem som berättelser om minnen och upplevelser som kan komma från både barndomen eller senare möten med människor. Hon har själv berättat hur leken och fantasin, att få vara någon annan, redan i barndomsåren var en viktig del av den kreativa processen.
“Jag tror att det är någon annan som målar. Jag har hittat på att det är en annan. Det är inte jag.” – Madeleine Pyk i Sveriges Radio P1, 29 juli 2013.
I hennes verk finns humor och lekfullhet men också allvar och ömsinthet. Som ung flicka led Madeleine av psykisk ohälsa och fick träffa en psykolog i Schweiz som hjälpte henne att glömma alla bekymmer och ta sig vidare. Med naturen, musiken och konsten som verktyg började hon arbeta för att må bättre. Att teckna sina upplevelser var en del av processen. Även i de mörkaste tider säger hon sig ha gjort teckningar fulla med humor och kallar sig själv för en optimist sen födseln.
Det är inte bara optimismen, leken och fantasin som varit med sen barndomsåren – men även konsten. Madeleines faster Margit, farmor Rosa och hennes far Ludvig i sin tur, var konstnärer och det var inte främmande för den kreativa flickan att söka till konstskola för att fortsätta utveckla sitt konstnärsskap.
Mellan 1951 och 1955 studerade Madeleine Pyk vid Konstfack i Stockholm och fortsatte sin konstnärsutbildning vid Konstakademien 1963-1967. Hon debuterade 1956 med en utställning Hos Petra på Lilla Paviljongen i Stockholm. En plats som var både antikvariat, konstsalong och litterärt kafé där flera bildkonstnärer och lyriker debuterade mellan 1939 och 1980. År 1972 utnämndes hon till “Sveriges flitigaste målarinna” av kulturchefen på SvD, Stig Johansson och idag är hon en av Sveriges mest omtyckta konstnärer.
“I varje svenskt hem finns ett kök, ett badrum och en tavla av Madeleine Pyk” har dramatikern Kristina Lugn en gång sagt.
Hennes bilder kännetecknas, förutom av den naivistiska stilen, av starka färger, idylliska landskapsscener, bilder av olika årstider med varma sommarfärger och isande vinterlandskap – ibland befolkade av långsmala människor och kattdjur. Tigern har blivit ett signum med åren i Pyks fantasifulla verk och återkommer både i sällskap av andra gestalter men också i enskilda porträtt.
En annan inspirationskälla som Madeleine själv nämnt är hennes morfar som var en äventyrets man, ständigt på resande fot. Resandet har blivit en viktig del av Pyks liv. Som ung spenderade hon somrarna i Rom och i 25 års tid var det Nice i Frankrike som blev hennes och livspartner Kri Bohms hem under vinterhalvåren. Frankrike har spelat en viktig roll i Pyks konstnärsskap och de franska influenserna är tydliga i hennes verk. Men studieresor till Brasilien och länder runtom i Afrika har också inspirerat konstnärens bildspråk genom åren och exotiska, orientaliska miljöer är inte ovanliga. Hennes konst har i sin tur inspirerat människor världen över när hon ställt ut i bland annat Hamburg, Amsterdam, Rom, Paris och Botswana.
Pyk har sysslat med flera bildkonstformer under årens gång. På 1960-talet reste Pyk världen runt med både penslar och en kamera i bagaget och målade tavlor i olja och fotograferade om vartannat. År 2016 ställdes hennes fotografier ut tillsammans med målningar i ett retrospektiv på Krapperups konsthall i utställningen Med pensel och Pentax genom Europa. Utställningen innehöll målningar och fotografier från 1959 fram till idag.
Med humor och lekfullhet som kännetecken fortsätter Madeline Pyk att måla sina färgsprakande fantasier. Idag bor och verkar hon i Skillinge på Österlen tillsammans med Kri.
Jacques Werup och Barbro Lindgren har fått böcker illustrerade av Madeleine Pyk och hon har själv författat böcker som till exempel Marmorbadaren från 1978. Anja Notini publicerade 1990 boken Jag leker att jag lever som handlar om konstnären och 1987 kom filmen Boxas med molnen av Kerstin Odhenkrans som också den handlar om Pyk.
Idag finns Madeleine Pyk representerad på Moderna Museet, i Stockholms Stads samlingar, på Norrköping Museum, Museet i Västerås, Museet i Umeå och Museet i Östersund, m fl. År 2008 tilldelades hon Illis Quorum, en kunglig medalj som regeringen delar ut för att belöna insatser för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål.
Här kan du se alla verk av Madeleine Pyk som finns på auktion eller hos konsthandlare just nu.
Revolvern med knut, ”Non-Violence”, skapades 1980 av konstnären Carl Fredrik Reuterswärd till minne av hans vän John Lennon. Idag är skulpturen en av världens mest välkända fredssymboler och står som staty utanför FN:s högkvarter i New York. Under årens lopp har en rad nytolkningar gjorts för att främja stiftelsen Non-Violence Art Project, vår valda välgörenhetspartner 2018. Näst på tur att göra sin egen tolkning är svenska artisten Petter vars skulptur exklusivt kommer presenteras och säljas på Affordable Art Fair i Stockholm den 11-14 oktober.
Ett viktigt inslag på mässan är att ge tillbaka till välgörenhet, gärna med en konstnärlig koppling. Därför känns det som en perfekt matchning att i år jobba med Non-Violence Art Project och Petter. Att vi dessutom får möjlighet att vara först med att visa upp och sälja Petters tolkning av symbolen är hedrande. – säger Bernice Glimberg, Fair Director på Affordable Art Fair
Non-Violence Project Sweden är en ideell organisation vars syfte är att inspirera, motivera och engagera unga människor till att bättre förstå hur man löser konflikter utan våld. Petter är den senaste i en rad av profilerade personer som designat en ”Non Violence”, bland tidigare ambassadörer utmärker återfinns namn såsom; Paul McCartney, Håkan Hellström och Muhammed Ali.
Det är en stor ära att jag fått möjlighet att designa den här symbolen. Dels när man tittar på vilka som gjort det tidigare men kanske framförallt med tanke på den våldspiral som vårt samhälle hamnat i känns det här väldigt viktigt. – säger Petter Alexis Askergren, artist.
Det kommer finnas ett hundratal signerade exemplar till försäljning under mässan. Resterande exemplar kommer efter mässan att säljas via Non-Violence Art Projects hemsida.
FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM HÄR
FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK HÄR
I dagens digitala tidsålder är det bitna äpplet utan tvekan en av världens mest välkända loggor. Loggan pryder elektroniska produkter världen över och i januari 2018 uppskattades ungefär 1,3 miljarder aktiva Apple-produkter vara i bruk.
För dedikerade användare av Apple-produkter, släpptes nyligen en exalterande nyhet: En dator av modellen Apple-1 ska säljas. Apple-1 släpptes på marknaden år 1976 och var både Apples första produkt och världens första persondator. Modellen formgavs av Steve Jobs och Steve Wozniak under 1970-talet och är näst intill ikonisk i teknikvärlden.
När försäljningen först kom på tal i juni förra året gavs Apple-1-experten Corey Cohen i uppdrag att undersöka datorns skick och restaurera det som behövdes. Undersökningen visade att exemplarets övergripliga skick var mycket bra och Cohen graderade datorn till 8.5/10. Efter restaureringen bedöms skicket vara 10/10, vilket är mycket anmärkningsvärt för en nästan 50 år gammal dator. Cohen har bland annat kört systemet under nästan 8 timmar utan att upptäcka ett enda problem.
Jobs och Wozniak ursprungliga idé var att modellen Apple-1 skulle säljas som ett naket kretskort och att köparna själva skulle montera ihop delarna till en fungerande dator. När Jobs först introducerade idén till Paul Terrell, ägaren av the Byte Shop (som var en av världens första butik dedikerad åt persondatorer), gick Terrell med på att agera återförsäljare för datorn, men på ett villkor: den skulle säljas färdigmonterad och redo att användas.
Under de kommande månaderna satte Wozniak och Jobs ihop ungefär 200 datorer, av vilka 175 såldes under de första tio månaderna.
Sedan i januari år 2013 finns 63 kända exemplar av Apple-1 fortfarande kvar i något så när fungerande skick, av vilka under åren endast ett fåtal dykt upp på auktionsmarknaden. Vissa av dessa har nått närmast astronomiska summor. År 2016 såldes ett exemplar för nästan sju miljoner svenska kronor.
Apple-1-exemplaret som ska säljas nu i september är märkt “Apple Computer 1, Palo Alto, Ca. Copyright 1976” och säljs tillsammans med instruktionsmanual och tangentbord, båda orginal, med ett utropspris på 300 000 dollar. Datorn är omodifierad, vilket är ovanligt för en så pass gammal modell och är i toppskick.
Apple-1 är ett utmärkt exempel på den tekniska innovationskraft som Apple-grundarna besatt redan under 1970-talet. Auktionen hålls den 25 september i Boston och mer information om försäljningen kan hittas här.
Varje dag auktioneras tusentals konstverk, smycken, frimärken och möbler ut på auktionshus runt om i världen och det som vanligtvis rekordförsäljningar som skapar rubriker. Men den här gången är det en annan försäljning som agerar nyhetsstoff: för första gången någonsin ska ett koncept auktioneras ut.
Det är det anrika huset Sotheby’s kinesiska filial som bestämt sig för att riva ner den klassiska barriären mellan vad som är köpbart och vad som inte är det. Deras nästa auktion dedikerad till samtida konst i Hong Kong kommer innehålla den bakomliggande idén till installationen Xuzhen Supermarket.
Den som kommer att buda hem verket, som är uppskattat till mellan 115-192 000 dollar, kommer hur som helst inte behöva oroa sig över leveransen eftersom att köpet inte innebär något fysiskt, utan möjligheten att reproducera verket tillsammans med dess upphovsman, konstnären Xu Zhen.
Vid en första anblick ser Xuzhen Supermarket ut att vara en replika av en typisk kinesisk mataffär, full av hyllor med rad efter rad av de varor man vanligtvis hittar där, men med en avgörande skillnad: alla förpackningar är tomma. “Mataffären” är ett interaktivt verk där besökare kan göra allt de kan göra i en vanlig affär – varorna kan köpas och tas med hem.
Hyllorna fylls kontinuerligt på med nya (tomma) produkter allt eftersom de säljs och är en kritisk kommentar mot den globala kapitalismen, masskonsumtion och dagens reklamsamhälle, men ska också förstås i ljuset av den slumpmässighet som styr konstmarknaden.
Den ovanliga installationen är inspirerad av den ökade närvaron av västerländska mataffärer i Kina sedan 1980-talet, vilka tränger undan den traditionella kinesiska livsmedelsmarknaden. Xuzhen Supermarket visades för första gången på konstmässan Art Basel i Miami år 2017 och har sedan dess visats runt om i världen.
Xu Zhen själv menar att försäljningen av verket på Sotheby’s är ett banbrytande samarbete som utmanar konstens traditionella gränser och rubbar föreställningar om både konst och vardagsliv.
Yuki Terase, ansvarig för Sotheby’s samtida konst-avdelning i Asien menar att auktionshuset vill visa en ny sida av kinesisk samtidskonst, som inte förekommer särskilt ofta på auktionsmarknaden:
“… we want to show the world a different, fresh, and stimulating side of Chinese Contemporary Art. This category is still new to auction – even on a global scale – and is therefore a testament to Sotheby’s creative spirit and our capacity to push new frontiers to expand the variety of art in the region.”
Dessutom kommer en del av försäljningen doneras till the Organhaus Art Space, en ideell organisation som stödjer unga konstnärer.
Den som lägger det vinnande budet kommer alltså inte att kunna plocka med sig mataffären hem, utan kommer kunna delta i upprätthållandet av installationen och utveckla denna i samarbete med Xu Zhen.
Den konceptuella konstens intåg på auktionsmarknaden visar sig onekligen vara både spännande och utmanande.
I tisdags meddelades det att brittiska auktionshuset Bonhams hade sålts, som främst fokuserar på konst, smycken och dryckesauktioner.
Köpet gjordes av det londonbaserade företaget Epiris, vilka specialiserat sig på investeringar i bolag vars värde överstiger 500 miljoner pund. Auktionshuset har legat ute till försäljning under flera år och har alltså först nu hittat en köpare.
Villkoren för köpet har ännu inte tillkännagivits och huruvida Bonhams fastigheter i centrala London ingår i köpet eller ej är okänt. Bonhams VD Matthew Girling säger:
“We are delighted to have found a buyer that recognizes the potential offered by this business and its employees. During the last 20 years, we have pursued a growth strategy that has turned the company into a truly global organization.”
Bonhams grundades år 1793 och är med sina drygt 250 årliga auktioner ett av branschens allra största auktionshus. År 2017 låg auktionshusets totala försäljning på 450 miljoner pund och auktionerna hålls runt om i världen.
För Bonhams har speciellt smyckesauktionerna spelat en central roll och utgör ungefär 40% av husets totala försäljningar. Representanter från huset menar att de säljer mer smycken än några andra aktörer på den internationella marknaden.
Girling menar också att Epiris framgångsrecept när det gäller investeringar i växande varumärken kommer säkerställa utvecklingen av Bonhams samtidigt som verksamheten planeras fortsätta som vanligt. Dessutom får auktionshuset ett nytt tillskott när Bruno Vinciguerra, före detta operationschef på Sotheby’s kliver in i styrelserummet.
Ett kraftfullt självporträtt, två barn i lågmäld lek och en tankfull pojke – porträtt är Astrid van Arkels stora passion. Med sina skira teckningar i krita och kol är det inte svårt att förstå att konstnären Astrid van Arkel inspireras av tecknare som Diego Velasquez och Jean-Auguste-Dominique Ingres. Hennes storskaliga porträtt skildrar scener från vardagslivet och låter de avporträtterade sätta verkens premisser.
I mitten av september flyttar van Arkels porträtt in på Studio L2 under parollen Monumentala teckningar, där hennes porträtt i helfigur kommer till sin fulla rätt. Konstnären har visats på galleriet tidigare såväl som på Hallwyska museet, Konstnärshuset och i nederländska Leeuwarden.
Själv beskriver van Arkel sitt konstnärskap som luftigt, där den klassiska andan blandas med rörelse och rytm. Modellerna, som ofta är barn, tillåts styra porträttens riktning och avgörs av komponenter som närvaro och kroppsspråk.
Porträtten är oftast baserade på en mängd fotografier som van Arkel tar innan hon sätter igång med själva tecknandet – förutom att agera förlaga underlättar fotografierna processen med att förvandla verken från rent föreställande till olika former av abstraktion.
van Arkel är född år 1963 och har studerat på såväl Konstfack som på Rietveld Academie i Amsterdam.
Monumentala teckningar av Astrid van Arkel kan ses på galleri Studio L2. Utställningen pågår mellan 11-29 september.
Ser du ut som ett konstverk? Nu är det dags att ta reda på det. Efter att betaversionen av den nya funktionen släpptes till speciellt utvalda skådespelare, idrottsprofiler och musiker blev appen fullt tillgänglig för amerikaner i januari i år. Nu har appen släppts globalt, vilken jämför ditt ansikte med tusentals konstverk från samlingar runt om i världen.
Det är många av oss som gärna skulle hitta vår konstnärliga dubbelgångare, men hur fungerar egentligen appen?
När du tagit en selfie och laddat upp den i appen jämför programmet din bild med alla de verk som finns i appens databas och levererar inom ett par sekunder flera verk som liknar dig. Verken graderas efter procent, med det mest lika konstverket först följt av andra med en lägre procent. Genom att klicka på verket får du ytterligare information om målningen, den som är avporträtterad, konstnären och var verket hänger.
På sociala medier som Instagram och Twitter har resultaten redan delats i tusental och ökar varje dygn. Dessutom, fungerar appen otippat bra: en ung kvinna i Saint Louis, USA parades faktiskt ihop med ett porträtt av sin egen mormor.
Googles nya app är ett roligt och lekfullt sätt att upptäcka konst. Vem är din dubbelgångare?
Är du en av dem som snarare har motorolja i ådrorna istället för blod? Om du dessutom gillar att läsa är Bruun Rasmussens fredagsauktion någonting för dig. Huset auktionerar ut “Kosters Motorboghandel”, en bokhandel specialiserad på motorsport.
Lærke Bøgh, ansvarig för Rasmussens litteraturavdelning säger:
“The unique and comprehensive collection, which spans more than 100 years of history, contains over 130,000 volumes of all kinds of engine literature, from instructional and workshop manuals to parts directories. In short, literature on everything that has an engine: cars, boats, mopeds, Scooters, tractors, trucks, stationary engines, etcetera.”
En historisk bokhandel med internationella kunder
Kosters bokhandel, som idag lockar kunder från hela världen, grundades år 1962 av bokälskaren tillika bilfantasten Jens Olesen. Idag är affärens samling av motorlitteratur en av världens fem största med sina över 130 000 volymer och säljs av den nuvarande ägaren, Tom Frandsen, på grund av hälsoskäl. Affären består av både butikslokal och lager, där verksamhetens böcker är uppradade efter kategori.
Ovanliga förstahandsutgåvor
Intresset för både klassiska och moderna bilar är större än någonsin, något som speglas i det ökande intresset för motorlitteratur. Trots att en avsevärd del information kan hittas digitalt idag föredrar många samlare och hängivna bilentusiaster fysikt litteratur, speciellt i form av som orginalutgåvor av manualer. Samlingen som säljs via Bruun Rasmussen innefattar orginalutgåvor från bland andra Aston Martin, Cadillac, Lamborghini, Rolls Royce, Singer och många andra biltillverkare.
“Koster’s Motor Bookstore, with its impressive and very extensive book inventory, is an important and unique source of engine knowledge and maintenance, and is also a unique opportunity for anyone who wants to continue the bookstore or simply owns a world-class library for Want to be motor literature,” fortsätter Lærke Bøgh.
Kosters Motorboghandel förväntas säljas för mellan 1-1,5 miljon danska kronor och kommer att passera under klubban imorgon, fredagen 7 september.
Asmund Arle föddes år 1918 i Skåne och växte upp på en bondgård. Hans föräldrar arbetade på gården och Arle var själv mycket involverad i skötseln av gården och utvecklade tidigt en stark känsla för djur, vilket skulle komma att prägla hans konstnärskap.
Som 23-åring började Arle studera på Skånska målarskolan, följt av studier på Konstakademien i Stockholm ett par år senare. På akademien undervisades han av bland andra Eric Grate, en av Sveriges mest uppskattade skulptörer.
Här kan du läsa mer om när Bukowskis auktionerade ut verk av Eric Grate tidigare i år.
Till en början fokuserade Arle på teckning. Efter avslutade studier i Stockholm flyttade familjen till Villier-le-Bel utanför Paris där de bodde nära ett slakteri. Arle skapade otaliga teckningar av djuren på väg mot slakt, framför allt av kalvar, vilka blev underlag för Arles första skulpturer.
Det var i porträtten av kalvarna och i de första trevande skulpturala avbildningarna av hans son Staffan som Arle formade sitt konstnärliga språk – ett försiktigt, nästan bräckligt formspråk som skörheten till trots var fulla av kraft och uttrycksfullhet.
Asmund Arle lyckades kombinera sårbarhet och styrka på ett sätt som liknade Giacomettis och det är också under denna period i Frankrike som Arle för första gången kom i kontakt med den schweiziska konstnärens verk.
Arles expressiva porträtt av vuxna, barn och spädbarn såväl som bondgårdsdjur uttrycker en innerlig känsla för både människors och djurs utsatthet. Om det egna konstnärskapet sa Arle:
“Jag försöker ge uttryck för det utlämnade och oskyddade, för det skrämda som söker skydd och kärlek“.
Mellan den 11 och 17 september visas omkring 60 av Arles verk på Bukowskis, vilket är den första gången på över ett decennium som så många av Arles verk samlas, vilket ger en god inblick i konstnärens fantastiska motivvärld.
Bland dessa återfinns flera hästporträtt vilka skiljer sig från många andra avbilder av hästar – Arle vänder sig bort från klassiska skildringar där hästens styrka, ståtlighet och kraft står i fokus, utan fokuserar på djurets sårbarhet i ömsinta, känsliga porträtt där djurets säregna personlighet står i centrum.
Flera av Arles skulpturer av spädbarn förekommer också i samlingen – enastående avbildningar av en av människans mest bräckliga, mest utsatta och sårbara skeenden.
Efter tiden i Frankrike återvände Arle till Stockholm där han bosatte sig i Huddinge. Hans första soloutställning hölls i Stockholm år 1959, som under de kommande åren följdes av flera. Så småningom blev Arle professor i skulptur vid Kungliga konsthögskolan där han arbetade under tio år fram till 1971.
Han är representerad med offentliga verk runt om i landet, men främst i Stockholm, där Arle levde fram till sin död år 1990.
Utställningen “Asmund Arle – Nordens Giacometti” visas på Bukowskis 11-17 september och auktionen avslutas den 19 september.
Alla verken hittar du på Barnebys.
“I was not an art connoisseur. I visited [the Louvre] because it was such an integral part of Paris, and what I found there changed me.” – Barney A. Ebsworth.
Det var när Barney A. Ebsworth befann sig på en transatlantisk resa som hans stora konstintresse tog fart – något som skulle lägga grunden för en av vår tids viktigaste konstsamlingar.
Ebsworth (1934-2018) gjorde entré i konstvärlden år 1957, då han fyrtioett år gammal besökte den franska huvudstaden för första gången.
Under sin första vistelse i Paris besökte Ebsworth Louvren och konsten slog honom med häpnad – han gick korridorerna upp och ner och betraktande konsten på väggarna med förundran. Senare har han beskrivit det oemotståndliga behovet av att “förstå bilderna, tidsperioderna från vilka de var, liksom konstnärerna som skapat dem.”
Att han under sin livstid skulle besitta en av de mest extraordinära privata konstsamlingarna i världen var antagligen ingenting Ebsworth kunde föreställa sig vid sitt första besök på den anrika parisiska institutionen, med få andra konnässörer tycks ha en så god förståelse för den amerikanska samtidskonsten som Ebsworth.
I november kommer auktionshuset Christie’s organisera försäljningen av vad de själva kallar “en av den största privatägda samlingarna med modern amerikansk konst som någonsin kommit ut på konstmarknaden.” Yttrandet grundar sig inte bara på samlingens storlek, vilken är en de allra mest omfattande, utan grundar sig främst på kvaliteten. Sedan hans debut som samlare har Ebsworth alltid traktat efter verk förtjänta av framstående museers hedersplatser, vilket han också uppnått – under årens lopp kom hans samling att inkludera flera amerikanska mästerverk från 1900-talet med namn som Hopper, O’Keeffe, Kooning, Pollock and Sheeler.
Artnet avslöjar att de omkring åttiofem verk samlingen utgörs av förväntas landa på närmare 300 miljoner dollar. För att göra en jämförelse såldes paret Rockefellers samlingar, bestående av 1500 föremål, i maj 2018 för 830 miljoner dollar.
Bland höjdpunkterna återfinns Edward Hoppers Chop Suey (1929), vilken beskrivs som Hoppers viktigaste verk i privat ägo. Verket beräknas till omkring 70 miljoner dollar.
Jackson Pollocks Composition with Red Strokes, har ett beräknat pris på 50 miljoner dollar medan Woman as a Landscape signerad de Kooning, är värderad till 60 miljoner dollar.
“Nobody starts as a collector. You buy a few things you like, and then eight or ten items in, someone says, ‘Boy, you have a great collection,’ and then you realise you have a collection.” – Barney A. Ebsworth.
Ebsworth inledde sitt samlande med flamländsk 1600-talskonst och japanskt måleri innan han, efter en konversation med museiechefen Charles Buckley, ägnade sig nästan uteslutande åt modern amerikansk konst. Konstnärer som Joan Mitchell, Georgia O’Keeffe, Franz Kline och Charles Sheeler var några av de första amerikanska namnen att pryda konstsamlares hem i Seattle.
Christie’s har döpt samlingen till “An American Place: The Barney A. Ebsworth Collection” som referens till samlarens hem, ett designsamarbete med arkitekten Jim Olsen.
“In real estate, they say three things matter: location, location, location. For me collecting art was about quality, quality, quality. I would rather have a smaller collection of the finest pictures than dozens of so-so ones.” – Barney A. Ebsworth.
Samlingen ställs ut på La Bianelle Paris innan turnéen fortsätter till New York, Hong Kong, London, San Francisco och Los Angeles innan den återvänder till Rockefeller Center i New York inför den stundande försäljningen.
Innan vi får ta del av Barneys på Barnebys kan du söka bland alla Christie’s auktioner här.
Londons Fashion and Textile Museum inviger i oktober inte en, utan två nya utställningar dedikerade 1930-talet modefotografi. De båda utställningarna Night and Day: 1930s Fashion och Photographs and Cecil Beaton: Thirty from the 30s erbjuder en inblick i 1930-talets modehistoria och återspeglar därmed även några av de sociala förändringar i samhället som perioden såg.
Trots att 1930-talet var en period som främst dominerades av allvarlig ekonomisk stagnation till följd av börskraschen 1929, hade årtiondet även sina glansdagar och var en tid av ikonisk modedesign. 1920-talets flapper-mode ersattes av längre och lösare plagg, där axlar och ärmar stod i fokus tillsammans med både rena linjer och effektfulla mönster.
Samtidigt som modet förevigades av decenniets största fotografer utvecklades nya tekniker och metoder som inte bara revolutionerande modefotografiet, utan även fotografiet i stort. Fortfarande kraftigt influerat av 1920-talets surrealistiska konströrelse var fotografiet oväntat drömskt och innebar nya visuella uttryck. Ljussättning spelade en allt större roll och användes för att skapa dramatiska former och starka kontraster. Samtidigt användes juxtaposition för att utmana betraktarens uppfattning av verklighet och sanning.
Några av de mest populära motiven var 1930-talets filmstjärnor – med sin glamorösa och försiktigt sensuella framtoning exemplifierade kvinnor som Michèle Morgan, Elsa Schiaparelli och Marlene Dietrich decenniets chica mode.
En av de mest inflytelserika porträttfotograferna var Cecil Walter Hardy Beaton. Beaton föddes år 1904 och är ansedd som en av Storbritanniens mest tongivande fotografer genom tiderna och hans död år 1980 skapade internationella nyhetsrubriker. Beaton gjorde inte bara oförglömliga arbeten för magasin som Vogue, Harper’s Bazaar, Life och The Sketch i form av modereportage utan var även målare, inredningsarkitekt och kostymdesigner. Beatons karriär sträckte sig över drygt 50 år och nästan 40 år efter sin död är fotografen fortsatt lika uppskattad och älskad i modevärlden.
I sin ungdom var Beaton en självklar del av Londons bohemiska, välbärgade elit som gick under samlingsnamnet Bright young things.
Efter att ha gjort sig ett namn i Londons societet, gav sig den tjugofemåriga fotografen av till New York. Där skulle han fortsätta fotografera celebriteter och kultureliten för att så småningom debutera i filmvärlden och vinna Oscars för Gigi och My Fair Lady med sina enastående kostymdesigner.
Trots att Beaton senare under sin karriär skulle skifta fokus från modefotografi till att kritiskt granska och skildra andra världskrigets förödelse är utställningen Thirty from the 30s på Fashion and Textile Museum tillägnad enbart hans verk just från 1930-talet, där flera av de mest kända porträtt av bland annat Salvador Dali, Elsa Schiaparelli, Marlene Dietrich, Katherine Hepburn och Mary Taylor finns representerade.
Utställningen som är organiserad i samarbete med Cecil Beaton Studio Archive innehåller även ett urval av bilder från Beatos famösa fester som hölls i hans hem i Ashcombe.
Ska du besöka London i höst? Läs mer om utställningarna här!
Bruno Mathssons bana som möbelformgivare var självklar redan från start. Hans pappa, Karl Mathsson, var snickare och Bruno hjälpte till i möbelsnickeriet redan som barn. Faktum är att Mathsson aldrig fick något formell teoretisk utbildning, utan var självlärd.
Under 1930-talet rönte Mathssons formgivning stor uppmärksamhet och han blev snart internationellt uppskattad, inte minst i USA. Under det sena 1930-talet köpte Museum of Modern Art i New York in ett stort antal av hans stolar att ha i cafét och flera utställningar som inkluderat Mathssons formgivningar har hållits under årens lopp.
Bland hans mest uppskattade formgivningar återfinns Karin, Ingrid, Eva och flera versioner av Pernilla. Mathsson arbetade smidigt i både böjträ och stålrör och utvecklade egna riktlinjer för det kan kallade “sittandets mekanik”. Mathsson menade att den ultimata sitthöjden skulle lämpa sig för en bordshöjd 63 centimeter, anpassat för både arbete och vila.
Flera av Mathssons möbler har uppkallats efter kvinnor i hans närhet, som stålrörsstolen Karin efter Brunos fru och vilstolen Pernilla efter journalisten Pernilla Tunberger år 1944. Mathssons mamma fick stolen Eva uppkallad efter sig redan år 1933.
Jetsonfåtöljen är en av Mathssons allra mest uppskattade – den formgavs år 1965 och visades för första gången året efter. Under 1960-talet fördjupade Mathsson sitt intresse för stål och såg dess potential i möbeltillverkning. Den nästan skulpturala designen ger ett intryck av att sväva, vilket låg helt i linje med dåtidens internationella rymdkapplöpning.
Mathsson inspirerades av den animerade TV-serien The Jetsons (1962-63) när han skapade möbeln. Serien utspelade sig år 2062 och följer den vanliga familjen Jetsons vardagsliv med robotar, rymdskepp och hologram istället för telefonsamtal. Mathsson, som ville skapa en futuristisk sittmöbel som andades om det ultramoderna framtidshemmet. De stolar familjen Jetson har i sitt fiktiva hem är kusligt lik Bruno Mathssons Jetson.
Den 15 september auktionerar Roslagens Auktionsverk ut ett exemplar av den enastående snurrfåtöljen. Just det här exemplaret är klädd i ljusbrunt skinn och canvas komplett med nackkudde och beställning i kromad metall.
Samtliga av Roslagens Auktionsverks försäljningar går att hitta direkt via Barnebys.
Flickan fick namnet Norma Jeane. På grund av hennes mors psykiska hälsa spenderade Norma Jeane den största delen av sin barndom på olika fosterhem. Många flyttar och flera skolbyten resulterade i en osäker och nervös flicka förföljd av öknamn som “the mouse”, “the human beanpole” och “the Mmmm Girl” på grund av hennes stamning.
År 1942 gifte sig Norma Jean med en fem år äldre grannpojke. Hennes dåvarande fosterfamilj skulle flytta till en annan delstat och Norma var trött på den kringflackande, rotlösa tillvaron. Genom giftermålet kunde Norma Jean undvika att bli placerad i ett nytt fosterhem då hon inte fyllt 18 än.
Äktenskapet varade under fyra år och under tiden blev Norma Jean upptäckt som modell. Snart skulle den osäkra lilla flickan bli en av 1900-talets största stjärnor: Marilyn Monroe.
“As a little girl, nobody told me I was pretty, you should tell all little girls that they are pretty, even if it’s not true.” – Marilyn Monroe
Hur Norma Jeane faktiskt blev Marilyn Monroe har varit en flitigt diskuterad fråga, ända tills ett foto från inspelningen av The Seven Year Itch (år 1955) med en inskription från Hollywoodstjärnan till filmproducenten Ben Lyon återupptäcktes. Lyon arbetade på 20th Century Fox och var en nära vän till Monroe.
Inskriptionen löd: “Dear Ben, You found me, named me and believed in me when no one else did. My thanks and love forever. Marilyn.”
Fotografiet, tillsammans med en mängd foton från Monroes barndom, handskrivna brev och femton kostymer burna av Monroe själv kommer att ställas ut på The Paley Center for Media i Beverly Hills fram till den 30 september som en del i utställningen Essentially Marilyn: The Exhibit.
I oktober tar auktionshuset Profiles in History över och håller auktionen Essentially Marilyn: The Auction, där allmänheten har möjlighet att bjuda på hollywoodlegendens personliga tillhörigheter.
“There is no one more synonymous with Hollywood glamour than Marilyn Monroe, and we’re thrilled to share this rare and intimate look into her world,” menar Maureen J. Reidy, verkställande chef på the Paley Center. Utställningen “Essentially Marilyn: The Exhibit fortsätter the Paley Centers långa tradition av tillgängliggöra populärkulturella såväl som historiska sevärdheter för allmänheten.
\
\
\
